Det finns några frågor som ständigt
återkommer, nu när jag har börjat studera till lärare och ska ut på min första
auskultation. Vilken lärare vill jag bli när jag är färdig med skolan? Hur ska
jag kunna bli den läraren? Vad kan jag ta med mig från auskultationen? Det är
som det står i boken Perspektiv på lärande, det är jag själv som måste bli en
bra lärare. Då tänker jag att man måste ta alla tillfällen man får, att alla
erfarenheter kan bli bra erfarenheter och erfarenheter som kan göra att jag
blir en så bra lärare som möjligt.
Innan vi skulle ut på auskultationen läste
jag i boken Utmanande i klassrummet, där pratade de om läraren som navigator
eller som personlig tränare. Man menade att man som lärare kunde vara där och
hjälpa eleverna för mycket, så när de skulle försöka klara av något själva så
gick inte det. Precis som det kan vara för många när man kör på GPSn i bilen,
man hittar inte sitt mål utan den. Eller så kan man vara mer som den personliga
tränaren, pusha, peppa och säga att det här kommer du att klara utan min hjälp,
helt själv. Tillslut så intalar man sig själv, att jag kommer klara det och då
kommer uppgifterna bli lättare.
På auskultationen hade jag detta lite i
bakhuvudet när man såg lärarna hjälpa eleverna. Tyvärr tyckte jag överlag att
lärarna var lite mycket som navigatorn, att de i all välmening hjälpte eleverna
lite för mycket på uppgifterna, istället för att vara lite mer som den
personliga tränaren. Lärarna kunde peppat eleverna lite till, för att de skulle
fixa mer av uppgifterna själva. När eleverna frågade hur ett ord skulle stavas,
skrev läraren det direkt på tavlan för dem. Istället för att försöka låta
eleverna ljuda ordet och på det sättet försöka komma på själva hur ordet skulle
stavas.
Vad kan detta bero på? Är det för att det
är den ”easy way out” eller finns det en annan förklaring? Vad tänker du som
blivande lärare?
Linnéa Ejderlind
Vilken härlig reflektion du gjort med många bra exempel i ditt blogginlägg. Även jag la mycket fokus på hur läraren ställer frågorna och hur hon besvarar dom. Intressant att observera! Tror någonstans att man som lärare får känna av sina elever vilket stadie de befinner sig i. Och självklart kan det vara väldigt varierande. Kul att du redan nu börjat tänka i banor om hur du kommer att vara som lärare det visar tecken på att du valt rätt yrke :)
SvaraRaderaTack för fin kommentar =) Det är nog som du säger att man som lärare får känna av sina elever. Hoppas bara att man blir bra på det. Känns som om allt handlar om att skapa kontakter mellan människor. Det blir nog vår viktigaste uppgift för att våra elever ska kunna lära sig så mycket som möjligt. Så hoppas innerligt att man kan bli bra på det och kan lära av sina misstag, för de lär komma i mängd.
SvaraRaderaIntressant reflektion! Jag själv la mycket fokus på hur läraren löste olika dilemman. Det är viktigt att man känner eleverna och vet hur man skall handskas med dem. Att du tänker steget före och hur du själv i framtiden kommer att handskas med dina elever ger mig en känsla av att du kommer att göra ett utmärkt jobb!
SvaraRaderaTack så jättemycket för din kommentar =)Ja se på hur andra lärare löser olika situationer med eleverna tror jag är nyttigt när man själv står där och ska lösa olika dilemman.
RaderaEn väldigt bra reflektion och som Filippa skriver många bra exempel! Intressant hur läraren jämförs med en PT och jag tror att det är viktigt att man gör på det viset (peppar och pushar). Dock är det som du skriver viktigt att det inte blir så att man hjälper eleverna så mycket att man stjälper dem. Det är nog dock med välvilja läraren gör det för att se eleven lyckas. Jag har själv elever som inte kan göra något utan att jag sitter bredvid, kan vara något att tänka på för min egen del. Att som ni nämt tidigare observera andra lärare är väldigt lärorikt, att se hur man vill eller inte vill bli som lärare. Ett väldigt intressant blogginlägg!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTack så mycket för fina kommentarer! Jag har också jobbat inom skolan på olika sätt, men jag är väldigt tacksam att vi fick komma ut i skolorna redan första terminen. "Glasögonen" satt på, på ett helt annat sätt en tidigare. Det var både roligt och intressant =)
SvaraRaderaVilket härligt inlägg, det speglar många av de tankar som jag själv har om det framtida yrket. Min fundering av att läraren ger eleven ordet på en gång istället för att eleven ska ta sig dit själv är att kanske så har läraren ett syfte med lektionen som faller bort om eleverna ska hitta ord själva. Oftast har läraren ett syfte med lektionen vad eleverna ska lära sig men tiden att lära sig är mycket kort vilket leder till att läraren inte hinner med allt. Jag tycker det ska bli intressant att se hur mycket man kommer ändra åsikt om vad en lärare gör under dessa kommande år.
SvaraRaderaTack =)Ja man kommer säkert ändra sig fram och tillbaka hur många gånger som helst innan den här utbildningen är klar. Självklart finns det olika syften med olika lektioner och man kanske inte känner att man hinner med, utan att man vill komma vidare med eleverna. Fast stannar vi upp och låter vissa saker ta längre tid, så kanske man tjänar på det i det långa loppet. Men som sagt vi kommer säkert ändra åsikt flera gånger om innan vi blir klara med vår utbildning och säkerligen när vi väl är i skolan och tampas med allt som ska hinnas med där också.
RaderaInnan jag började läsa till lärare trodde jag nog att man skulle bli den där navigatorn utan att tänka på att det fanns andra sätt. Kanske för att det är just så jag själv blivit undervisad och det är den enda erfarenhet jag har. Nya perspektiv öppnas för varje rad jag läser och varje föreläsning som jag lyssnar på. "AHA"-upplevelserna är många och spännande. Kanske är det ändå en "easy way out". Kanske behöver de som arbetar som lärare oftare få feedback av chefer och kollegor. Tidsbrist kan vara en anledning till varför en lärare väljer att gå den lätta, snabbaste vägen. Det utan att tänka på att om det tar lite längre tid de första gångerna kanske det går dubbelt så fort längre fram. Tack för ett tankeväckande inlägg! :)
SvaraRaderaTack så mycket! Känner precis som du, att nya perspektiv öppnas hela tiden. Sedan blir det ju vår uppgift att försöka bena ihop allt och bli en så bra lärare som möjligt. Där jag tror som du säger att tidsbrist kommer göra att vi slits mellan den snabba lite rakare vägen och den lite långsammare krokigare vägen. Tror att det är jättebra att få feedback från andra kollegor som du säger, för att öppna sina ögon och kunna utvecklas som lärare.
Radera